När Hol och Lena bytte präst?

av Eric Carlsson, Hol

 

Gården Lagmansholm i Fullestads socken, är känd mycket tidigt. Namnet finns redan i tidig medeltid och betecknar ett lagmanssäte. Gården var förr ganska betydande och framstår som sådan i Gustav Vasas jordebok, under mitten av 1500-talet. Under tre århundraden innehades gården av Sveriges ledande adelsätter.

I början av 1600-talet var riksrådet Erik Abraham Lejonhuvud innehavaren. Han efterträddes av sin måg, greve och överste Gyllenhorn, gift med Lejonhuvuds dotter Sigrid. Gyllenhorn deltog i början av trettioåriga kriget som överste och anförde där sitt regemente Västgöta Rytteri. Han stupade den 6 november 1632 i slaget vid Lützen. Hans hustru Sigrid Gyllenhorn blev nu ensam innehavare av Lagmansholm. Grevinnan Sigrid Gyllenhorn innehade pastoratsrätt i Lena och Hols pastorat. Det vill säga; hon hade rätt att tillsätta kyrkoherde i båda pastoraten.

Vid ett tillfälle hade grevinnans befallningsman sänt ett par drängar att hämta ved från Lena Prästgårds skog, när prästen fick reda på detta skyndade han dit för att påtala att skogen och veden hörde till Lena Prästgård. Detta gjorde inget intryck på drängarna, då blev prästen så uppbragt att han med en yxa högg av oket mellan oxarna, en åtgärd som skulle få ödesdigra följder för honom och hans familj.

Kyrkoherden i Lena hette Sveno Forsshemius och innehade tjänsten sedan 1630. Grevinnan Gyllenhorn bestämde nu, på grund av prästens uppstudsighet mot godsets drängar och dess befallningsman att han skulle byta plats med kyrkoherden i Hol. Kyrkoherden i Hol vid denna tid hette Olavus Johannis, verksam där sedan 1624 och tydligen lite mer tillmötesgående mot grevinnan Gyllenhorn. Lena pastorat var tidigare betecknat med en etta, vilket betydde att det var ett bra pastorat med bra lön för kyrkoherden, även prästgården var bättre värderad, med flera stora betesmarker. Hols pastorat var betecknat med en trea, med påföljd om ett betydligt sämre pastorat och lägre lön för kyrkoherden. Även Hols Prästgård var mindre värderad, med ringa och dåligt bete uppe på den sandiga heden.

Grevinnans befallningsman hade nu fått order om att delge prästerna att de skulle byta plats, vilken dag de skulle hålla sina avskedspredikningar, samt vilka vägar de skulle fara för att undgå möte med varandras familjer. Kyrkoherden i Hol avslutade sin avskedspredikan med psalmen 'Var man må nu väl glädja sig', psalm 46:1 i gamla psalmboken och 345:1 i nya psalmboken. Kyrkoherden i Lena avslutade i sin avskedspredikan med psalmen 'Af djupsens nöd o Gud till dig jag ropa må och flaga', psalm 182:1 i gamla psalmboken, i 1938 års psalmbok 278:1, ej med i nya psalmboken.

Sveno Forsshemius var kyrkoherde i Hol fram till sin död 1671, han efterträddes av sin son Andreas Hodelius som varit komminister sedan 1655. Olavus Johannis verkade i Lena pastorat i 18 år och blev 1650 prost över Kullings Kontrakt. Han går ur tiden den 21 augusti 1653. Änkan Sara och sonen Nicolaus Olavus var diakanus i Lena, de fingo halva prästgårdesstommen till att bruka och bebo 1655. Då Nicolaus Olavus hotade den nya kyrkoherden till livet, hotades han tillbaka av konsistoriet med ämbetets förlust, om han ej avstår från fortsatt hot.

Så kan det gå till, 'på den gamla goda tiden'

Källor: 

Skara Stifts herdaminne

Tidigare tryckt i Västgötagenealogen och Alingsås Släktforskarförenings medlemsblad

Västgötarötter ges ut av / is published by

© Västgöta Genealogiska Förening

Redaktör / Editor
Inger Tilstam